Wish me luck.

Inte skrivit på ett tag. Inte för att det inte hänt något, utan mest för att det hänt för mycket. Om jag ska göra en låång historia kort så har jag väl kanske ställt till det för mig och möjligen varit aningens för impulsiv. 

I oktober blev jag iallafall äntligen fast anställd eftersom Michelle som jag vikarierat för hela året fick ett nytt jobb inom koncernen (jag fick hennes jobb!). Jag var överlycklig, vd:n var sjukt nöjd, min chef och mina kollegor jublade. Allt var frid och fröjd. Vi hann vara glada i en månad ungefär, sen lämnade vår vd företaget och veckan efter gick ännu fler, även vår marknadschef. Och samma dag(!) som Michelle skulle påbörja sin nya tjänst, så får vi reda på att den tjänsten blivit indragen. Plötsligt satt vi alltså två personer fast anställda på samma tjänst. Ingen sa något till mig, men jag räknade såklart snabbt ut om att en av oss skulle få lämna så var det ju jag, eftersom jag varit anställd på företaget kortast tid.

Jag blev sjukt bitter och frustrerad och i december började jag söka lite jobb, mest om ifall att jag skulle bli uppsagd… Jag visste ju hur svårt det kunde vara att hitta ett bra jobb. Jag fick en del intervjuer direkt, men tackade nej till de flesta – utom ett jobb som copywriter i Malmö. Jag gick på den intervjun och någon dag senare fick jag samtalet ”vi vill anställa dig”. Efter mycket övervägande tackade jag faktiskt ja. 

Det är ett bra jobb jag fått. Jag ska jobba med att skriva på heltid. Skriva om turism och utbildningar, roliga saker! Ändå känns det inte bra. Det är inte det optimala tillfället för ett nytt jobbig allt vad det ner, och även börja pendla till Malmö. Ted flyttar till Halmstad om en vecka och jag ska ensam rodda med allt här hemma – tidiga mornar, lämna på två dagis, busstider att passa, låååånga dagar på dagis, hämta på två dagis, försöka hinna till gympa, handboll och simning med Nea, laga mat, diska, städa, styrelsemöten, träna själv (hahha nä vilket skämt, när skulle jag hinna det?!).

Alltså åhhhhh. Får panik. Fattar inte hur jag ska orka. Eller jo, jag vet att jag kommer klara det, men det kommer nog kosta mig mitt välmående. 

Det viktigaste är såklart att de här två får det bra och det ska jag göra allt i min makt för att se till så att de har! 

Fortsättning följer…

Söndagssoppa från Kelda!

Mumsigt och mysigt! Idag blev det soppa med nybakat bröd till söndagsmiddag här hemma! Keldas goda soppor. Testade skogssvamp och skärgårdssoppa och båda smaker gick hem hos hela familjen. Tack för det Kelda, det här gör vi absolut om!

Kalas, jobb och härliga ungar!

Haft tvåårskalas för Lexi hela helgen, så mysigt! I vanliga fall brukar jag se till så att en dag på helgen är helt oplanerad (kommit fram till att jag verkligen behöver ha det så..), men ibland blir det undantag såklart. Dock känns det i huvudet nu och jag önskar att jag hade varit ledig imorgon också. Men det går absolut inte… För nästa vecka kommer kollegorna från Norge, Finland, Danmark och England på besök och jag ska utbilda dem i det senaste jag lärt mig om digital marknadsföring. Puuh. Ångest alltså. Jag gillar det mesta med mitt jobb, men jag gillar iiinte att utbilda/redovisa/lära ut saker sådär inför stor grupp. Och så är det dessutom på engelska! Smått bitter faktiskt. För detta är inget jag någonsin sagt att jag varken kan eller vill göra. Meeen. Skitsamma jag ska göra det och jag ska försöka göra det bra!

Många undrar om jag fått en fast anställning än och svaret där är fortfarande hyfsat oklart. Vi har många olika chefer som ska vara med och bestämma och egentligen så vet jag inte ens vem det är som tar det slutliga beskedet, haha. Men alla verkar vilja att jag ska stanna kvar och säger att det inte finns något argument till varför jag inte skulle få vara kvar. Så att jaaaa, vi får se. Jag vill dock gärna ha besked typ NU, så jag vet hur jag ska gå vidare och börja planera nästa år. Ahhh, dör lite inombords när jag tänker på att jag ska lösa allt själv då, lämning och hämtning, matlagning, städning, aktiviteter, försöka hinna träna och försöka vara pigg och prestera på jobbet. Sänder härmed en medalj till alla ensamstående mammor och pappor, det kan bannemig inte vara helt lätt alltid!? Tur att min tid som ensamstående blir kort. Tror tiden kommer gå rätt fort egentligen, men det är lika bra att förbereda sig redan nu på att det nog inte blir så lajbans alla gånger.

Nu ska jag natta min trötta blivande 2-åring som i helgen helt skippat det här med att sova middag, så hon är helt slut nu. Blir nog värre att natta Nea, hon är just nu i någon form av sockerkicksläge efter tårta, bullar och annat smarrigt idag, så hon håller rätt bra tempo här (just nu förbereder hon en gympauppvisning för mig). Men fy tusan vad mysigt det är att umgås med de små ungarna! Söndag idag och jag längtar redan tills fredag och en helt ledig helg med dem..

Snart snart TVÅ år…

Det är värt att vara trött.

Alltså… Fantastisk känsla att äntligen trivas på jobbet igen, på riktigt. När jag lämnade Sälen 2012 trodde jag aldrig att jag skulle få ett lika roligt jobb igen. Mitt nuvarande jobb är inte exakt lika kul men det är bannemig inte långt ifrån heller. Livet ser så annorlunda ut nu också så svårt och jämföra de två jobben egentligen.

Hela hösten är fullspäckad med nylanseringar av produkter. Riktigt kul eftersom det innebär att jag då har mängder med nya texter att skriva, text till hemsidan, pressmeddelanden och annonser till tidningar. Det är en grym känsla att se sina egna ord när man sen bläddrar i tidningarna och ser annonserna. De flesta texterna kommer jag faktiskt inte på när jag är på jobbet, utan det är oftast när jag promenerar/springer eller när jag duschar, haha! 

I höst ska jag även på fyra (!) utbildningar och lära mig ännu mer om den ständigt utvecklande digitala världen. Så roligt att jag skrattar för mig själv! Eventuellt ska jag även till Kirruna och Finland och skriva reportage under hösten här.

Japp, det är nästan värt att vara trött och sliten när man har det så här bra. 

”Diskret. Smart design behöver inte synas.” (Den kom jag på när jag stod och tvättade håret och just den meningen trycks nu upp på reklamskyltar och tidningar runt om i landet, kul!!)

Mysiga tider!

Trötta tider.

Äntligen lördag! Är mycket på jobbet nu och det känns redan att två veckors sommarledighet var för lite. Även om jag bara jobbat just där sen i februari, så jobbade jag ju heltid långt innan det också, fast i bageriet. Så förra sommaren ingen semester, och denna sommaren två veckors semester, yey! Nåja, jag trivs såklart bra och är glad för varje dag jag får vara där, haha. Om jag får vara kvar nästa år också så har jag väl nästan bestämt mig för att gå ner i tid och jobba 80% istället. Ted ska ju flytta till Skövde i januari så för att underlätta lite för mig själv och barnen så tror jag det är rätt smart och jobba mindre, även om det tar emot lite. Jag är ju sån som inte vill missa en enda sekund på jobbet så har väldigt svårt för att bestämma mig för om jag ska ta en hel dag ledigt eller om jag ska jobba kortare dagar bara. Nåja, jag kan ju börja med att få en fast tjänst först kanske, innan jag spekulerar för mycket…

Ted jobbar hela helgen så jag och barnen roar oss själva. Har längtat efter en ledig helg med dem så det ska bli mysigt. Varit handboll nu på förmiddagen, får se vad vi ska göra sen. Imorgon är det iallfall kalasdags! Vet åtminstone vad jag ska göra ikväll när barnen somnat, SOVA. Länge sen jag var så här trött!

Två lopp på tre dagar!

I torsdags åkte jag lite spontant till Köpenhamn och sprang stafett med ledningsgruppen på jobbet. Var en deltagare som pajat foten och inte kunde springa, så vem är jag att tacka nej till att hänga med när chansen dök upp? Vi var fyra stycken från Sverige och 16 personer som jobbar på kontoret i Danmark! Alla undrade vem tusan jag var och hur jag hamnat där med alla cheferna, ”Ahaaaa är du den nya marknadschefen som ska börja eller..?”, eh näää, jag är bara vikarie, sa jag glatt. Hade hur som helst riktigt kul och passade verkligen på att lära känna alla lite bättre! Extra kul var det att mitt lag vann! De andra i laget var galet snabba, så det var verkligen inte min förtjänst att vi vann. Kul att man i Danmark förresten får en flaska vin och en påse chips när man kommer i mål, haha. 

Sen i lördags var det dags för tjejmilen i Stockholm med mamma. Alltså det gick så bra att jag typ flög in i målet. Äntligen orkade jag springa hela milen utan att stanna en enda gång! Sjuk känsla! Och ännu sjukare var det att jag inte var det minsta trött när jag kom i mål! Riktigt roligt att träningen gett resultat. Nu ska jag bara försöka bli lite snabbare också. ”Du som har så långa ben, du måste ju vara riktigt snabb?!”. Svar nej..

Nu måste jag däremot sova, har ett låååångt och viktigt möte imorgonbitti! 

Bakken 2016!

Förra veckan var vi på Bakken och åkte karuseller hela dagen lång! Nea älskade det och var galet modig! Jag och Ted hade rätt kul också och åkte mängder med karuseller. Lexi var nöjd och åkte en och annan karusell om hon blev tvingad, typ. Haha. Bjuder på lite bilder från dagen!

Helg med mina tjejer!

Söndagkväll och jag tackar för en lugn och skön helg med mina tjejer. Känns som vi hunnit med det mesta! Imorgon kommer Ted hem i EN dag, sen sticker han iväg igen och återkommer på fredag. Så det blir fullt upp i veckan för mig med andra ord! 

Nöjda och glada!

Bilen is back in our lifes, yey! Den blev klar tidigare än vi trott och ingen blev gladare än mig när de ringde, skönt och slippa allt meckande nu.

Ja ni vet det där förskoledilemmat vi hade? Det är löst nu! Vi bytte till den privata, mysiga lite mindre förskolan till Lexi. Ted har haft inskolning med henne hela veckan och igår gick hon gå sin första riktiga dag där eftersom Ted gick på sitt jobbpass, och jag jobbade som vanligt. Allt hade gått jättebra! Älskar att jag fick sms från fröknarna under dagen med bilder på vad hon gjorde, guld värt! När jag kom och hämtade hade de picknick ute i den mysiga trädgården och Lexi var helt överlycklig och harmonisk. Tror vi har valt helt rätt! Och Nea får gå kvar på gamla förskolan med alla sina kompisar. Jag pratade mycket med båda förskolorna innan vi bestämde att hon skulle gå kvar. Vi alla var överens om att hon verkligen passar in där och trivs väldigt bra i den miljön, till skillnad från Lexi. Nu ska Nea nog dessutom byta grupp och äntligen få gå med 2011:orna (som hon umgåtts med sen dag ett). Hon kommer klara det galant, vår klippska lilla 4-åring.

Har haft en riktig kaosvecka på jobbet. Har liksom på någon vänster fått fyra ungdomar som jag ska ta hand om i höst under deras projektanställning hos oss. Usch, vet inte helt om jag gillar det. Jag tycker om att sköta mig själv men nu plötsligt står de där och hänger vid mitt skrivbord stup i kvarten ”Nathalie, vad ska jag göra nuuuu?” undrar de hela tiden. Ja inte vet jag, åk och käka glass eller något, hade jag lust att säga… men det gjorde jag inte. Det positiva är att jag kan ge dem allt som jag själv tycker är trist att göra ju, haha. Det var egentligen min kollega som skulle ha hand om dem, men hon blev dålig i veckan igen och eftersom jag råkar vara hennes vikarie så fick jag tydligen dessa kidsen på köpet… Yey..

I helgen händer det lite av varje, men först måste jag STORSTÄDA! Annars får jag panik… Ted har ju varit ledig hela veckan och då brukar det behövas städas/tvättas rejält sen. Men efter det så håller jag och barnen helg, ska bli mysigt! 

För övrigt är klockan 6.00 nu och jag ligger och väntar på att barnen ska vakna, haha. Jag la mig tidigt igår så är sjukt pigg och utvilad nu! Får nog gå upp och baka scones eller något, då blir de nog glada när de vaknar!